Även sorgens dag.

Bara dagen efter Tobias 1-årsdag gick min älskade mormor bort.
Det gick väldigt fort och jag tror inte jag har alla fakta som man skulle behövt ha.
Vet att när hon och mamma var hit när Göran fyllde samma år så hade hon ont i en höft.
Vi satt ute och åt surströmming.Göran fick den taggiga igelkotten som nån av
killarna sedan några år efter lekte med och hade sönder.
Bara ett tag efter det hamnade hon på sjukhus.
Vi var ner flera gånger jag och Tobias och hälsade på.
Helt plötsligt hade mamma börjat tagit ut anhörig vård och det visste inte jag vad betydde då.
Men i huset förberäddes det att hon skulle komma hem.Och det trodde väl jag med då.
Hon var hem en sväng men det gick väl inte så bra.
Tror det sades att hon hade canser överallt, att den hade spridit sej.
Så när vi hade 1-årskalas för Tobias och 30-årskalas för mej så ringdes det från
sjukhuset och hon behövde opereras för dom hade hittat hål i tarmen.
Hon kunde bli bättre av den men det var inte säkert.
Men det bestämdes att den skulle genom föras.
Jag jobbade kväll den dagen och när jag kom hem sade Göran
lite så där att mamma ringt och vela jag skulle ringa.
Och det hände ganska ofta så jag tänkte inte nått mera på det när jag ringde.
Då kom Göran och satte sej vid mej.
Och mamma berättade att mormor gått bort på dagen.
Hon hade bara vaknat upp från operationen i ca 45 min och alla hade varit där
och fått pratat med henne sedan hade hon somnat in.
Det var som att falla i en grop när hon sade det, det bara öppnade sej och man föll.
Inte nått att greppa bara ramlade handlöst.

   
image641

Här är hon min mormor,med Tobias i knät.
Första gången dom såg honom.
Inte många veckor gammal inte.


                                                                                        MORMOR:


Tänker på dej ofta mormor,saknaden är så otroligt stor.

Men en filur i vårt kök finns,och den du av oss fick,om du minns.

Han hjälper och tröstar mej,när jag som mest längtar efter dej.

Och slasken den rengjord är,som du alltid vela ha gjort här.

Nu du med morfar kan fika,ni som alltid var så lika.

Tillsammans ni två nu får vara,som mot varanndra var så rara.

Tänk om du mina killar kunde se,då skulle du stolt le.

Att dom hade träffat dej,skulle ha berikat mej.

Hälsa morfar att min man,han är en riktigt bra karl han.

Jag har det riktigt bra med mina kära,hoppas du har det bra med dina nära.

Men saknaden av dej finns kvar,
säkert i alla mina dar!!



Det var en liten dikt till min mormor i himmelen det.
Tänkte jag skulle ha satt in en annons in memorian i tidningen
som jag brukat gjort varannat år.
Det händer ju inte så ofta att jag är hem till Hagalund.
Men när vi är det så åker vi alltid till mormor och morfar.

Nu är det dax att sätta lite fart här idag.
Ska gå och tända ett ljus för mormor först bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0